Nedskräpningen medför konsekvenser som är sociala, miljömässiga och ekonomiska. Det handlar om skador på djur och människor, spridning av kemikalier i miljön och negativa effekter på turistnäring, handel, företagande och friluftsliv. Skräpiga miljöer upplevs också som otrevliga och otrygga av många människor. Städningen medför dessutom kostnader för kommunen och skattebetalare, det är pengar som skulle kunna användas till annat.

Det är förbjudet att skräpa ner utomhus!

Utgångspunkten vid nedskräpningsärenden är en bestämmelse i miljöbalkens 15 kapitel 30 § som säger att…

”Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till”.
Lagen säger alltså att det är förbjudet att skräpa ner i miljön vilket gäller alla, såväl privatpersoner, markägare och företag. Det gäller också såväl ute i naturen, som på allmän plats och inom bebyggda områden. Det är tillräckligt att skräpet är synligt på avstånd och det finns inget krav på att personer direkt behöver vistas på en nedskräpad fastighet för att omfattas av förbudet mot nedskräpning.

Enligt plan och bygglagen, kapitel 8 paragraf 15, har fastighetsägare en skyldighet till att se till så att tomter sköts så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Detta gäller även för obebyggda tomter.

I miljöbalkens finns det en bestämmelse om vem som har straffansvar i avseende på nedskräpning. Där framgår det att…

Den som med uppsåt eller oaktsamhet skräpar ner på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till kan dömas till ansvar för nedskräpningen. Påföljden är böter eller fängelse i ett år.

Ett föreläggande kan också i vissa fall riktas mot en fastighetsägare som inte har orsakat nedskräpningen. Det gäller till exempel om fastighetsägaren inte orsakat den men ändå accepterat nedskräpningen genom att inte vidta några åtgärder för att hindra den.

Kommunen har enligt gaturenhållningslagen i vissa fall ett ansvar för att återställa platser som skräpats ned. Denna skyldighet gäller dock endast om ingen annan är ansvarig.

Miljö-, bygg-, och räddningsnämnden har som myndighet möjlighet att förelägga den som skräpat ned att städa efter sig. Dessutom lämnas ärendet vidare till polis- eller åklagarmyndighet om det finns misstanke om brott.

Vid klagomål om nedskräpning på kommunal mark ska man i första hand kontakta kommunens felanmälan. När nedskräpning sker på övriga fastigheter som inte är kommunalt ägda, kontakta i första hand fastighetsägaren och i andra hand Miljö-, bygg-, och räddningförvaltningen.