Invigning 1990
Denna hoppbacke invigdes 18 november 1990. Då drog man också lott om vem som skulle bli den första att få hoppa. Mikael Martinsson var först ut och näst på tur stod Jim Lindqvist, två av kommunens framgångsrika backhoppare.

Namnet Dundretkullen
Backen fick sitt namn genom en namntävling och Pentti Hartikainen, tränare Koskullskulle AIF, vill minnas att det var Doris Boklöv som kom med det vinnande förslaget. Doris, mamma till Jan Boklöv, flätade samman platsens namn med namnet på den ort som varit grogrunden och hemvistet för många av våra framgångsrika backhoppare, nämligen Koskullskulle. I folkmun; Kullen.

Varför byggdes hoppbacken?
Jan “Janne” Boklöv, f. 1966, Koskullskulle, blev den 10 december 1988 förste svensk att vinna en världscupdeltävling i backhoppning. I samband med att Janne sedan också vann totala segern i världscupen 1989 så beslutades att hoppbacken skulle byggas. Starkt drivande i detta var också Torgny Grönborg sektionsledare KOS AIF som arbetade stenhårt i mer än 20 år för backhopparna i Kullen.

Om backen
Hoppbacken är en naturbacke, det vill säga utan torn och är en K90-backe. K står för den kritiska punkten vilket är där backprofilen vänder från att bli allt brantare till att börja flacka ut. Numera anges det officiella måttet i HS - Hillsize. I en K90-backe görs hopp på runt 90 meter.

Världens bästa backe
Det här var en av världens bästa träningsbackar på 1990-talet. Hit kom alla världens backhoppare för att träna under försäsongen. Det vittnas om en närvaro från alla backhopparnationer förutom två (Österrike och Japan). I backen var det full aktivitet och alla träningstider var uppbokade. Backen blev också värd för bland annat Junior-VM 1995.

Krav och för lite resurser
Driften av backen sköttes av Koskullskulle AIF och skulle efter nästan ett decennium visa sig bli alldeles för svår och tung. Maskinparken som backen krävde saknades. Det i kombination med bristande resurser, en snabb utveckling inom sporten samt högre och högre krav från internationella skidförbundet gjorde att hoppbacken lades ner. Det var en verklighet som drabbade flera anläggningar runt om i Sverige.