Mathilda Eriksson studerar grundlärarprogrammet förskola till årskurs tre på distans, via Luleå tekniska universitet och har haft sin första praktik (VFU) på Myranskolan i Koskullskulle. Klassläraren Nina Eriksson som arbetat inom barn- och utbildningsförvaltningen i över 30 år tycker det är givande att få handleda studenter ut i yrkeslivet.

– Jag har handlett flera universitetsstudenter genom åren, det är lärorikt när de kommer in med nya idéer i klassen, samtidigt som jag får dela med mig av min pedagogik och erfarenhet. Under praktiken får studenten framförallt öva på sina ledarkunskaper och att omsätta teoretisk kunskap i praktiken, säger Nina Eriksson.

Mathilda fick upp ögonen för lärarprogrammet efter att ha vikarierat några år som lärare och barnskötare. Hon kontaktade kommunens studievägledare på Lapplands lärcentra för att läsa upp betyg och bli behörig att söka till programmet. Nu pluggar Mathilda på distans hemifrån Hakkas. Hon jobbar även deltid på Hakkas skola vid sidan om studierna.

– Jag har alltid tyckt om att jobba med barn och tycker att läraryrket är viktigt. Jag ville utbilda mig för att få mer kunskap och verktyg kring hur jag kan hjälpa eleverna att utvecklas, säger Mathilda.

Estetiska lärprocesser som inkluderar alla

Ninas pedagogik, struktur och arbetssätt har inspirerat Mathilda för framtiden. I klassen arbetar man ofta med estetiska lärprocesser kopplat till ämnena. Hon lyfter särskilt fram ett exempel i Ninas undervisning där alla elever blir involverade, inte enbart de som oftast har för vana att räcka upp handen.

– Med hjälp av glasspinnar med alla elevers namn på samt små whiteboardtavlor får elever svara på frågor utan att känna sig utpekade. Det här tycker jag är ett fint sätt att få alla delaktiga på, och något som jag delat med mig av till kurskamrater på universitetet, säger Mathilda.

Nina och Mathilda är eniga om vad som är det bästa med läraryrket - att få se eleverna utvecklas.

– När eleverna utvecklas i sin egen takt och jag ser hur de knäcker läskoden och lär sig läsa självständigt, det är nästan som julafton för mig, avslutar Nina.