Under 2018 fick Britta Marakatt-Labba, Anders Sunna och Monica L Edmondson ett gemensamt uppdrag att skapa en mönstersättning för delar av fasaden på Kunskapshuset i Gällivare. Deras utgångspunkt blev himlavalvet och den samiska stjärnhimlen – en värld där stjärnorna skapat berättelser och bilder sedan tidernas början. Illustrationer ur böcker av Johan Turi och Bo Lundmark blev en startpunkt i formarbetet samt i deras fritt tolkade stjärnbilder.

Konstnärstrion berättar att grunden till mönstersättningen är den inkluderande och varma gemenskapen som representeras av kåtans form ur vilken eldstadens gnistor och rök stiger upp som Vintergatan en stjärnklar kväll. En Vintergata som likväl kan tolkas som Vassaraälvens flöde genom samhället ner mot kusten. Vatten och eld. Luft, himmel och jord.

Bilden utgår från Polstjärnans mitt, den stjärna som håller upp himlen och mot vilken kåtans stöttare vilar. Stängerna bär några av stjärnbildernas namn på lulesamiska, nordsamiska, meänkieli och svenska. I den stora cirkeln finns ledbelysning som ska representera stjärnorna.

Den samiska stjärnhimlen

Människan har i alla tider fascinerats av himlavalvet och för den samiska kulturen är stjärnbilderna och dess berättelser både vägledande och bidrar till kunskap om väder och tid. Det samiska området är stort så både berättelserna och namnen som följer stjärnbilderna kan variera både geografiskt och i tid.

Förr trodde samerna att hela universum roterade kring Polstjärnan. Det är därför Johan Turi kallade den Himmelsstöttan. Så här skrev han i början av 1900- talet:

”Polstjärnan håller upp hela stjärnhimlen. Och på den sista dagen, när jägaren Fávdna skjuter och träffar Polstjärnan så faller himlen ner och krossar jorden. Då kommer hela världen i brand och allting får sitt slut.”