En person som behöver hjälp med att bevaka sin rätt, sköta sin ekonomi eller i övrigt ta hand om sina personliga angelägenheter kan ha rätt att få hjälp med detta genom en god man eller förvaltare.

Ett alternativ till godmanskap kan vara att skriva en fullmakt, handla med stöd av anhörigbehörighet, utfärda en framtidsfullmakt eller ansöka om andra stödinsatser. Läs mer om vilka banktjänster som kan hanteras via anhörigbehörighet och framtidsfullmakt på Svenska bankföreningens hemsida

God man
Om en persons hjälpbehov inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt anhörigbehörighet eller framtidsfullmakt kan det bli aktuellt med ett godmanskap. Anledningen ska vara att personen inte själv klarar detta på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande och att det inte heller går att lösa situationen på något annat sätt. Det är frivilligt att få en god man och kan inte tvingas på någon som inte vill ha denna hjälp. Den som får god man behåller sin rättshandlingsförmåga.

Gode mannen måste ha den enskildes samtycke till alla större rättshandlingar utom sådana som berör den dagliga hushållningen. Om det finns ett läkarintyg som visar att den enskilde inte förstår vad saken gäller behövs inget samtycke. I viktigare frågor ska gode mannen även fråga huvudmannens eventuella make eller sambo om dennes uppfattning. Den som har god man eller förvaltare brukar kallas för huvudman. 

Om gode mannen inte längre behövs
Den som inte längre behöver en god man kan ansöka hos tingsrätten om att godmanskapet ska upphöra eller kontakta överförmyndarnämnden som i sin tur ansöker tingsrätten om upphörande. När huvudmannen avlider upphör godmanskapet automatiskt. Det blir då istället dödsbodelägarna som tar hand om dödsboets angelägenheter. 

Förvaltare
En förvaltare kan hjälpa huvudmannen med samma saker som en god man. Det är inte alltid frivilligt att ha en förvaltare. Tingsrätten kan besluta om förvaltarskap mot den enskildes vilja om huvudmannen inte förstår sitt eget bästa och därför gör saker som blir till skada för honom eller om han blir ekonomiskt utnyttjad av någon.

Den som får förvaltare förlorar helt eller delvis sin rättshandlingsförmåga. Förvaltaren får i motsvarande utsträckning rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Även i ett förvaltarskap ska förvaltaren försöka att komma överens med huvudmannen om vilka åtgärder som ska vidtas för huvudmannens bästa. Skillnaden med ett godmanskap är emellertid att en förvaltare får agera utan huvudmannens samtycke i frågor som ligger inom förvaltarskapet.

Varken en god man eller förvaltare kan mot en huvudmans vilja bestämma i strikt personliga saker, som var en huvudman ska bo eller vilken vård och omsorg som huvudmannen behöver. Sådana beslut måste fattas av huvudmannen själv eller av sjukvården. Överförmyndarnämnden ska årligen pröva om förvaltarskapet ska kvarstå eller inte.

Årlig omprövning av förvaltarskap
En förvaltare kan vara förordnad för att bevaka huvudmannens rätt, förvalta hans/hennes ekonomi och sörja för hans/hennes person. Uppdraget kan också vara begränsat till att bara avse någon del av detta.

Att ha förvaltare innebär en stor inskränkning av den ekonomiska och personliga friheten. Det är därför viktigt att alla förvaltarskap löpande granskas, är anpassat efter huvudmannens behov och inte fortsätter längre än vad som är nödvändigt. I vissa fall kan förutsättningarna ha förändrats så mycket att förvaltarskapet t.ex. ska upphöra helt eller ersättas med ett godmanskap, medan det i andra fall är helt klart att förvaltarskapet ska fortsätta. En övergång till ett godmanskap kräver dock huvudmannens samtycke om hans eller hennes hälsotillstånd inte hindrar att ett samtycke inhämtas.

Möjligheten att begränsa förvaltarskapet eller ett upphörande av förvaltarskapet, liksom förändring till ett godmanskap, ska dock styrkas med ett läkarintyg.

Överförmyndaren är skyldig att varje år ompröva samtliga förvaltarskap. Omprövningen syftar till en bedömning av om huruvida förvaltarskapet ska fortsätta i nuvarande omfattning eller om det finns anledning för överförmyndaren att vända sig till tingsrätten och begära att förvaltarskapet ska upphöra, jämkas eller övergå till ett godmanskap.

Förmyndare
Ett barn, dvs en person under 18 år, kan inte företräda sig själv i olika sammanhang och behöver därför en ställföreträdare. Föräldrar är normalt vårdnadshavare för sina barn, och vårdnadshavarna är också oftast förmyndare och företräder barnet i juridiska angelägenheter och förvaltar barnets ekonomi. Det lagrum som reglerar förhållandet mellan barn och förälder finns i Föräldrabalken.